Ska valpen motionera, hur mycket, när, med vad? Ska vi gå promenader, ska vi hänga hemma, ska vi gå på fjällvandring, ska vi börja springa maraton, ska vi bära valpen överallt i väska utom fem minuter varannan torsdag när den får gå själv?

Ooooooohh… Ni tänkte att vi stack ut hakan när vi skrev om “rätt socialisering”? Ha! Då visste ni inte vad som komma skulle idag.

Ytterlighet 1: “Valpen får absolut inte träna!”

En valp är en ömtålig liten varelse som ännu inte har växt ihop så pass att den tål någon belastning. Du måste vara väldigt försiktig så du inte skadar den växande kroppen så att leder blir helt förstörda och hunden inte håller in i vuxen ålder! Det gäller att ta det lugnt, begränsa fysisk aktivitet, bära i trappor, undvika asfalt (och koppel!) och absolut inte motionera valpen.

Ytterlighet 2: “En bra hund tål!”

Äh, vad är det för dumheter?! Icke att en varg tar det lugnt och undviker fysisk ansträngning liksom! Om hunden visar sig ha dåliga leder så var det dålig avel, en bra hund ska tåla. Nä, ut i rörelse – det är viktigt att bygga starka muskler! Det fattar väl vem som helst att valpen måste röra på sig och bli stark, en vek valp riskerar att gå sönder.

Då var vi här igen då…

Jaha? Så hur jag än gör så kommer jag att ta livet av valpen, antingen genom att slita ut kroppen på en ömtålig liten bebis eller genom att inte låta en växande kropp utveckla det muskelstöd den behöver för att hålla ihop. Samt, givetvis, jag är en idiot som inte fattar det här utan att Hr/Fr Besserwisser nedlåter sig till att förklara det för mig. Check på det, tackar!

Nu är det förstås så att båda sidor har sina poänger, men tyvärr ofta maskerar dem väl genom att blanda in skräckpropaganda och rena dumheter. En valp är väldigt ömtålig. Tänk bara på hur fort de växer, hela tiden förändras vinklar, proportioner och belastningar. En sådan konstruktion är såklart utsatt för risker. Samtidigt är de små arbetsmaskiner, inställda på att upptäcka allt nytt. En sådan liten varelse måste såklart få röra på sig.

Långsiktig utveckling

Proprioception, proprioception, proprioception. Vill du aktivt träna din valp och unghund fysiskt är det här du ska lägga krutet! Proprioception är, något förenklat, förmågan att känna sin egen kropp. I relation till sig själv (hur långt ifrån varandra är mina händer?) och i relation till omgivningen (hur långt ifrån kaffekoppen är mina händer?). Med dålig proprioception är vi klumpiga. Den som är klumpig löper stor risk att skada sig.

Proprioceptionsträning med valpen går ut på att lära den först upptäcka och sedan kontrollera delar av kroppen den antagligen inte tänker så mycket på. Det är till exempel väldigt vanligt att en hund mer eller mindre tror att den slutar ungefär vid skuldrorna och någonstans där bakom finns kanske något slags stödhjul. Den är helt enkelt inte medveten om att den har bakben och kan inte medvetet styra dem. Vi kan hjälpa valpen (och för all del även den äldre hunden!) upptäcka bakbenen genom till exempel targetträning, backa och balansövningar. Det är inte fysiskt ansträngande men det utmanar kroppen och hjärnan på nya sätt.

En annan sak att upptäcka är spänning. Hur hårt tar jag i? Vilken kraft – muskelspänning – krävs för att flytta den här saken? Hur hårt är för hårt om jag ska trycka ner den här spaken? Hundar har inte samma finmotoriska möjligheter som vi, men det betyder inte att det inte finns nyanser för dem att upptäcka och förfina också.

Proprioceptionsträning kan vi utveckla i den takt hunden hinner med. Det innebär inte någon hård fysisk belastning, men det tränar absolut musklerna. Och skapar goda förutsättningar för en hund som inte skadar sig så lätt!

Jamen vad ska valpen göra då?

Här följer en liten genomgång av vanliga påståenden:

• Valpen får inte gå i trappor! Det är helt sant att trappor skapar riskabel belastning på framförallt armbågar men även skuldror, rygg och i viss mån nacke, när hunden går ner. Det finns ingen anledning att utsätta valpen för detta mer än nödvändigt. Kan du bära en ung valp ner för trappor? För all del, gör det. Och absolut, begränsa spring i trappor, det finns ingen anledning att springa upp och ner för trappan dagarna i ända. Men om du har en stor och tung ras som växer fort blir det snart ohållbart att bära, och kanske måste ni gå i trappa för att till exempel komma ut? Då är det ju så, och så länge du ser till att det går lugnt och kontrollerat till och valpen inte rusar ner och slänger sig ut för de sista tre stegen så är risken liten att det gör någon skada. 
• Hala golv är farliga! Den här är faktiskt ganska sann. Valpar har så dålig koll på var de har kroppen ändå att de behöver inte den extra utmaningen att benen vevar iväg åt alla möjliga håll utan att det var meningen. Om valpen lever hemma som Bambi på hal is utsätts lederna för onödiga och i vissa fall extrema belastningar i vinklar där de inte borde vara. Och om den hela tiden måste spjärna emot litegrann för att inte tassarna ska halka iväg så bygger den spänningen en dålig hållning med till exempel krum rygg som resultat. (Förmodligen på grund av förkortad/spänd iliopsoas.) Det riskerar att bli en växande snöboll med sekundärskador som resultat längre fram. Billiga – och tvättbara! – gångmattor och liknande kan vara en klok investering.
•  Inga promenader! Nja. Det är sant att långa koppelpromenader är något att vara försiktig med, framförallt på asfalt och liknande underlag. Överlag är repetitiva rörelser något att vara försiktig med, i koppel får valpen svårt att variera sig och det sliter. Stumma underlag är inte heller så snällt mot tassar och leder. Samtidigt bor inte alla med skogen utanför dörren och ingen bil på fem mils avstånd! Om du måste ta en koppelpromenad för att komma från trafikerade gator till lite mer valpvänlig miljö så är det en rimlig avvägning att ta promenaden. Det du i så fall måste tänka på är att låta valpen ta det i sin takt. 
  Själv gick jag en hel del promenader med min valp, i alla möjliga miljöer! Men då var han lös där det var möjligt, jag stannade och var “tråkig” ofta, och syftet var aldrig att gå honom trött. Det är inte en bra idé. 
• Skogen är supersäker! Mja… Skogen – och liknande miljö – är väldigt bra för valpar. Där finns stor variation på underlag och saker att undersöka, där är oftast inte halt, och vi kan parkera på en stubbe och låta valpen utforska området utan att vi pressar på framåt-framåt hela tiden. Det är jättebra! Men det finns en liten övertro på hur trygg “naturen” är! Valpar är inte riktigt kloka… De kan lätt få för sig att klättra upp alldeles för högt och ramla ner, helt missbedöma hur långt de kan hoppa, glatt försöka bli vän med en huggorm, och äta varenda giftig växt de kan proppa in i munnen. Skogen är en utmärkt lekplats, under övervakning. Valpen vet inte automagiskt vad som är en bra idé och inte.
• Lek valpen trött! Ojojoj… Lek med andra valpar och hundar är på många sätt en väldigt bra idé, men det har definitivt sina risker! Valpar leker hårt och intensivt, och de är dåliga på att känna efter om kroppen tål belastningen. De har också svårt att förstå storleksskillnader, jämngamla valpar kan skilja åt i storlek mångdubbelt om och utan att mena något illa kan en mycket större valp skada en mindre genom en tackling eller ett brottningsgrepp. Även unga valpar kommer upp i hyfsad fart och smällarna kan bli rejäla när de missbedömer avstånd, underlag eller helt enkelt inte har kontroll på sin egen kropp. Lek – med jämnstora hundar som leker på liknande sätt – är jättebra, men det är inte bra motion! Det är så roligt att oavsett hur trött valpen blir så vill den bara fortsätta, och med tröttheten kommer klumpigheten och de ökade riskerna. 
  Valpar får – ska! – gärna leka, men övervakade. Avbryt leken ofta, ge en paus, låt valpen känna efter hur det känns i kroppen och varva ner…
• Hundar är atleter, ut och spring! Nej. Olika raser har absolut olika förutsättningar. De växer olika fort (och olika mycket), och de är byggda för olika sorts belastning. De är färdiga i olika åldrar. Men alla valpar är valpar, de har jämförelsevis dålig koll på sin kropp, lite vett och outvecklad fysik. Det finns ingen anledning att elitsatsa med en liten valp. 
• Äh! OK, du och jag är inte vänner. Den som fnyser åt sitt ansvar att hjälpa valpen utvecklas på bästa sätt har jag inte mycket tålamod med. Nej, det är inte att “bara gå, valpen visar när den är trött ju”. Nej, det är inte en bra idé att “låta valpen lösa det, det är ju naturligt”. En valp visar sällan att den är för trött för att fortsätta (när den gör det har den varit väldigt trött väldigt länge som regel) och den är inte fylld av Naturens Visdom. Det är upp till oss – som kan tänka långsiktigt och söka information på ett sätt valpen inte kan – att skapa de bästa förutsättningarna för ett långt, friskt och piggt liv. Vi tar det ansvaret frivilligt, så vi är skyldiga att göra vårt bästa.

Vårt bästa

är dock inte detsamma som “felfritt”! Vi gör alla misstag, vi får – och ger – dåliga råd ibland. Saker händer som vi inte kunde förutse. Varje valp har unika förutsättningar till att börja med.

Det vi kan göra är att se till att vi har glädje och trygghet främst i tankarna, och så blir det förmodligen så bra det kan bli. Vill du ha hjälp och guidning i bra, roliga och nyttiga saker att göra med din valp? Vi vet verkligen inget bättre än ValpVerkstan!