Första veckan med Rocket

Måndag

Roadtripp till Stockholm för att hämta Väldigt Liten Valp. Sex timmar upp, sex timmar hem. Rocket placerade sig i mitt knä, tittade storögt på cane corson som levde rövare bak i bilen, konstaterade att ”OK, så här är livet nu”, och tillbringade resan till hälften sovande och till hälften bara insupande allt som hände i bilen och runt bilen. Jag och Ulrika var båda fascinerade över hur coolt han verkade ta allt som hände – inte ett gnäll, ingen oro.

Väl framme presenterades han för husse och kelparna, undersökte vardagsrummet. Snabbt vidare till hundhallen för att vara observatör på kurs ihop med en ganska uttråkad Totoro, och jag konstaterade att valpen har tänder. Vassa sådana. Väl hemma somnade vi på golvet med de äldre kelparna vankande runt oss – vad har matte egentligen tagit med hem?

Tisdag

Efter en något orolig natt (de vuxna hundarna, inte valpen) startade Livet. Rocket fick följa med till bilverkstan, därifrån tog vi en stadstur till espresso house medans bilen blev klar (han åkte mest taxi i min famn och tittade på stora världen) och avslutade på Arkens Zoo med att shoppa Rocket-prylar – inklusive en ny bilbur så att han kan åka tryggt i passagerarsätet fram. Efter att ha charmat alla vi mötte OCH blivit filmad somnade han gott i bilen på vägen hem.

Kurskväll för matte betyder barnvakt i hundhallen, och efter två timmars lekande med Ulrika och Totoro körde jag hem en lätt övertrött Rocket. Valpraaaaace! Eller i Rockets fall: ”kampa vilt med allt och helst händer, armar, fötter och ben”. Husse och de vuxna kelparna stängde in sig i sovrummet. Jag och Rocket lekte ”men för h-e släpp min hand!” tills han somnade.

Onsdag

Vaken vid fem. Jagar händer, fötter, skosnören. Kampar med tröjärmen vilt morrande. Ger husse en piercing i örat. Husse flyr till jobbet.

Förmiddagsjobb i studion, Midori leker en stund med en ÖVERLYCKLIG Rocket! Jag var ganska lycklig jag med.

Jag packar ihop alla hundarna och åker till hallen för att förbereda öppen rallyträning. Rocket är med i hallen och tränar inkallning från hantverkare – går utmärkt.

Till och med Ulrika erkänner nu att valpen bits. Hårt och entusiastiskt. Men vad han också gör är att självsäkert ta sig an ALLT som händer, utgå ifrån att alla nya är hans vänner, acceptera alla hundar han ser, och börja säga till när han behöver gå ut. Rocket hälsar på alla med samma glädje.

Första längre sovperioden under dagtid, och jag stressar som en idiot med att försöka jobba undan några av de ”måste göras extremt nu och helst igår” saker som finns på min lista.

Valpen vaknar, de vuxna hundarna gruffar på mig, de MÅSTE faktiskt få en längre skogspromenad! Hivar upp valpen i famnen och manövrerar två koppel som slutar i varsin understimulerad kelp och en valp. Succén är inte omedelbar, men jag lär mig snabbt (ren överlevnadsinstinkt…) Rocket får vara lös i skogen och hänger fascinerad på de andra två. Nosar där de nosar, går där de går. Visst bondande sker.

Kvällskurs. Teorigenomgång med valp lyckligt studsande i teorisalen, och sedan undervisning med valp i famnen. Väl hemma har jag ett grisöra redo – tugga på det här! Det fungerar. Han somnar tuggandes och sover hela natten. Himmelriket. Midori snor resten av örat och äter upp det.

Torsdag

Privatlektion kl 10, Rocket får jobba som ”ofarlig hund” när vi kör hundmöten. Det gör han alldeles utmärkt, ofarligare hund (eller mer ointresserad) har man sällan skådat. Hundar som skäller eller beter sig konstigt bryr han sig NOLL om. Det finns ju köttbullar! Somnar i bilburen, jag kan lämna honom sovandes i bilen och slipper coacha med valp i famnen.

Noseworkkurs för Rocket! Fattar han grejen? Nope. Men han är entusiastisk och intresserad. Han får sova vidare i bilen när han tröttnar medans Midori får pyssla lite istället.

Förbereder för rallykurs, tema störning så valp i famnen fungerar utmärkt.

Hem, längre skogspromenad, tillbaka på kurs med barnvakt. Jag hör intressanta ljud från teorisalen under kursens gång och får en bild på en blödande Totoro… Han har nu lärt sig att inte sticka fram nosen för nära rakbladen som Rocket har i munnen. Och snäll som han är har han inte sagt ett ljud.

Konstaterar när jag kommer hem att oxöra INTE är samma sak som grisöra. Valpen går bärsärk, resten av familjen flyr (”vi tar en tidig kväll…”), jag försöker skydda händer och ansikte mot Flygande Valp Med Tusen Knivar med täcket. Till slut slocknar han. Jag ska inte ljuga, livet känns en smula jobbigt.

Fredag

Black friday! Jag fixar med annonser, nyhetsbrev, och roar valp samtidigt genom att bli ännu mer av en nåldyna än jag redan var. Midori rycker in och leker i nästan en timme med honom.

Städdag. Hallen ser ut som… att det har hållits kurs hela veckan utan att hinna städa. Den är uthyrd på eftermiddagen och vi har föreläsning och helgkurs som väntar. Rocket och jag dammsuger, plockar undan, möblerar om. Han dansar glatt runt i hallen, leker med allt han kommer över, och går sedan och lägger sig i sin (öppna) bur och somnar. Ulrika dyker upp efter shoppingtur och Sture Robotdammsugare installeras.

Hem, promenad, säga hej till maken i dörren, iväg igen. EFTERLÄNGTAD föreläsning av Emelie Johnson Vegh och Rocket biter sönder Emelies skosnören. Hon förlåter honom.

Lite lugnare kväll, inga nya blodviten. Alla kan sitta i soffan tillsammans, trevligt! Somnar snällt.

Lördag

Kursdag! Rocket ska gå sin första ”riktiga” kurs, Agility Rätt Från Början! Han börjar dagen med PAAAARTYYYY med alla människor som kommer BARA för hans skull. Testa belöningar, bygga en loop med station, sikta framåt och spring till skål står på schemat.

Klockan 10.30 däckar valpen i sin bur. Han sover djuuuuuupt. Jag pysslar med lite av varje, lyssnar och hjälper till, pratar med vänner.

Lunch. Valpen sover. Jag kör och handlar.

Efter lunch, vi startar upp igen. Valpen sover. Jag börjar bli lite otålig. Börjar han inte vakna snart? Hallå, GÖRA något?

14.00 väcker jag valpen, som något sömndrucket tränar spring till skål efter en liten promenad. Han briljerar på sitt eget lilla vis.

Återgår till att sova, och halvsover resten av tiden. Vaknar till för att göra en övning, sover. Sover hela bilfärden hem.

Sedan brakar helvetet löst. Valp varvar helt utom kontroll. Flygattacker på allt som rör sig eller är stilla, biter och vägrar släppa, springer rundor i huset, springer rundor utomhus. Blodet rinner. De vuxna kelparna flyr fältet. Husse försöker lugna, jag försöker lugna, vi testar med slickmattor, tuggisar, hage, bur, hålla i famnen, ta med ut. Valpen är HEMSK och jag känner mig totalt uppgiven och har ont av miljoner nya sår. Samtidigt vet jag varför – väldigt många intryck på väldigt kort tid, för mycket sovtid på dagen, hans rytm är helt ur spel och allt är system overload. Till slut lyckas jag hålla honom stilla tillräckligt länge för att huvudet och kroppen ska hinna ikapp varandra och han somnar. Husse kramar om mig och konstaterar hur glad han är att han sover i ett annat rum.

Söndag

Rocket är sömnig på morgonen, kryper upp i husses famn och somnar. De sover tillsammans en stund i sängen. Jag är glad att han får se Rockets mysiga sida och inte bara hans mördarjag.

Vi åker till andra kursdagen, och jag ser till att hålla honom lite mer vaken. Han briljerar i övningarna! Vi gör så mycket för första gången, och helt plötsligt har han grunder i stationsträning, handtarget, omvänt lockande, stå på plattform, rörligt underlag, sikta framåt under saker, transporter, shaping, bakdelskontroll, burträning och sändande. Han kopplar på hjärnan och jobbar verkligen för att förstå hur saker hänger ihop: ”Om jag gör SÅ så hör jag DET ljudet och det betyder belöning. Nice!”. Han bryr sig noll om störningar i form av andra hundar och människor. Han bryr sig inte om ljud, allt ifrån skällande eller skrikande hundar till rejäla smällar i dörrar tar han med ro. Han ÄLSKAR att förjäna sina belöningar! Gratis belöningar är kul, men att få GÖRA något för dem är ännu roligare. Samarbete ligger högt på hans lista över kul aktiviteter!

Mot slutet börjar hjärnan ta slut, men tack vare Ulrika åker vi hem med nya vapen: en hel påse grisöron och svansar, och två burkar leverpastej.

Med grisöron och leverpastej blir det en förhållandevis lugn kväll. Jag bäddar, släcker, valpen somnar. Midori lekte sin vanliga kvällslek för första gången sedan Rocket flyttat in, och sov återigen ihop med mig som hon brukar – med Rocket i sängen. Jag börjar få tillbaka min vanliga övertygelse om att saker och ting faktiskt löser sig, lite i taget.

Reflektioner

Tänk att hjärtat hade plats för att älska en individ till precis lika mycket som de övriga. Och så snabbt! Rocket är emellanåt svinjobbig, men han är också helt underbar. Kavat tror jag är ordet som beskriver honom bäst – han har en härlig attityd som jag verkligen, verkligen gillar. Bitandet kommer att försvinna, det är mindre viktigt (även om det gör ont). Hans attityd till världen däremot – GULD!

Han är ganska omogen om jag jämför med Midori i samma ålder. Hon kunde göra små träningspass från åtta veckor – det kan inte han. Han har knappt koll på sin kropp (han välter om han rör sig snabbt), eller att man kan följa leksaker som kastas, eller att om jag släpper godisen på marken så är den inte längre kvar i min hand (det lärde han sig i lördags, det var en uppenbarelse!). Sådant måste han få tid att mogna in i!

Så även om vi har påbörjat en hel del så har jag inte bråttom. Han visar vägen, och vi tränar några minuter här och några minuter där. Vi följer ValpVerkstan för att få bra variation och varken fastna för länge i något eller glömma något, då vet jag att vi landar rätt. Han kommer att fortsätta leka nosework på onsdagar och på fredag startar vi valpkurs IRL. Fokus för mig kommer att ligga på att hitta rätt känsla hos honom och bra engagemang, jag vill verkligen att han ska älska kurssituationer och vara bekväm med att jobba med mig i den miljön. Då är liksom halva jobbet gjort!

Du kanske också gillar…

Rockets första lektioner

Rockets första lektioner

Vad är viktigast för valpen att lära sig? Det beror på vem du frågar. För mig handlar det i stora drag om: Världen är...

Roadtripp med valpbesök!

Roadtripp med valpbesök!

I lördags var vi på roadtripp. Stockholm tur och retur för att träffa valpkullen på kennel Ooo, och för första gången...

Förbered för valpen

Förbered för valpen

Valp på väg? Hunderbart! Här kommer lite tips om vad du kan fixa med i hemmet redan innan valpen hunnit sätta sin tass...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.